Byggnader

Badhuset från tidigt 1900-tal var ursprungligen försett med en lika stor utbyggnad över vattnet, se fotografi från 1966, ur vilken en ”badkorg” kunde sänkas ner för ett ”tryggat” dopp i Ulvsundasjön. Genom en öppning i korgen kunde de badande pröva sina simkunskaper på större vatten. Badhuset fyllde sitt ändamål fram till 1940-talet. Byggnaden är idag hårt utsatt och finns med i planen för renovering till ursprungligt skick.

Byggnadsåret är 1825. Redan 1806 års kartor visar att det här på platsen fanns en byggnad. Wibom fortsätter 1825 med ett större ombyggnadsprojekt samt expansion av ekonomibyggnaderna i Längan. Det står angivet att ett stenhus med tandlist, då i markplan, skulle inrymma bagarstuga och slöjdstuga samt via brant trappa upp, sex boningsrum med lika många eldstäder. Från bageriets verksamhet finns idag den stora ugnen bevarad. Perioden mellan 1930 och 1960 fanns i bottenplanet en mindre speceriaffär. Rumsindelningen liksom trappan är bevarade. Huset hade en mycket enkel interiör och 1984 genomfördes en omfattande renovering. Vindsplanet får fönsterkupor åt båda håll och Bageriet tjänar idag som kontor.

Byggnadsår 1819. Wibom bygger ett tvåvåningshus i sten längst ner vid Ulvsundasjöns strand, vilket senare skulle komma att ansluta till Längan.

Mellan 1837 och 1862 hyrde far och son Claes Axel och Axel David Schmiedte byggnaden i vilken man drev ett bränneri. På en originalmålning från tiden syns en rejäl byggnad intill huset. Schmiedte arrenderade intilliggande mark av Wibom och uppförde där på egen bekostnad ugnar och behållare med kapacitet om ca 26 000 liter åt gången. På 1840-talet tillkom en kaj och brygga samt ytterligare två magasin. Exempelvis producerades här under en fyramånadersperiod 360 000 liter sprit.

Kring 1870 fick den tidigare verksamheten i stället ge plats för flertalet bostäder. Under 1890-talet inrymdes i bottenplanet även en liten söndagsskola med små bänkrader och en orgel. Alla tillbyggnader kring Bränneriet är sedan länge borta. Denna kvarvarande byggnad saknar nästa helt kulturhistorisk interiör. Under 1974-75 genomfördes en modernisering och vindsvåningen höjdes och fick fönsterkupor. Huset inrymmer idag flera kontor.

Den lilla byggnaden gick under namnet Sjumila-dasset och innehöll sju torrklosetter och var att nyttja av Gårdens folk. Byggnaden förnyades allt eftersom och det är därför svårt att bestämma något speciellt byggnadsår. Dasslängan används nu som enklare förrådsutrymme.

Byggnadsår för huset är omkring 1825 och huset ingår i Längan med ekonomibyggnader, som Wibom rustade efter köpet 1817.
Huset omnämns som Portlider och Stall och hade rymliga spiltor för oxar och hästar i Hufvudsta Gårds tjänst. Husets struktur var intakt men mycket nedgånget ända fram till ombyggnaden 1979, då det totalrenoverades till att bli en modern bostad.
Delar av kullerstensbelagd mark finns kvar och plats har givits för att bevara äldre hästvagnar.

Garaget är från 2005 och är ett tillfälligt utrymme för Gårdens förvaltning.

Byggnadsår 1836. Wibom kontaktades av Generalen Greve Johan Peter van Suchtelen, som var rysk ambassadör i Sverige. Suchtelen hade önskemål att få bosätta sig på Hufvudsta Gård förutsatt den mindre huvudbyggnaden ersattes med en större. 


Efter överenskommelse flyttar Wibom huvudbyggnaden, som då fick namnet Lilla Hufvudsta, till sitt nuvarande läge nord-väst om Gården. I dag benämns huset som Hufvudsta Gamla Slott.


Suchtelen anlitade L. Potocki, en rysk arkitekt, för att medverka till att ett Corps-de-logie uppförs i rysk-svensk empirestil. Suchtelen avled dock innan han flyttat in och Wibom får då överta huset. Det dominanta Corps-de-logiet i sten har tre plan med en ståtlig paradvåning i mitten samt vindsvåning och lanternin. Den nedre delen av husfasaden är belagd med små runda stenar, som hör till det ryska inslaget. I övrigt fick huset en empirevit rappning. Huset beboddes av flera generationer Wibom fram till 1953.


Den stora verandan på södra gaveln tillkom under 1890-talet.
Rumsindelningen är den ursprungliga och alla 24 kakelugnarna finns kvar liksom övrig fast inredning. Två imponerande ljuskronor pryder fortfarande den stora salongen.


1967 hade huset stått tomt i drygt tio år och var påtagligt förfallet. Idag är allt väl omhändertaget och smakfullt inrett med en blandning av tidstypiskt och modernt. Corps-de-logiet, ibland även benämnt “Slottet”, används idag som en populär plats för konfererande företag.

Byggnadsår 1825. Iskällaren är helt belägen under mark och omgiven av fyra till sex meter tjocka stenmurar.
Iskällaren var tillbörjan avsätt som lagringsplats för stora isblock, vilka vintertid sågades ur Ulvsundasjöns is. Isblocken varvades med spån som isolering, vilket gav Gårdens hus is året runt. Denna hantering fortsatte senare under tidigt 1900-tal i större skala utomhus. Isblocken staplades i stora höga isstackar, vilka var belägna och täckte stora delar av den mark som idag är Huvudstabadet. Isblock levererades till åtskilliga isskåp i Stockholm för att kyla matvaror året runt.

I början av 1930-talet drog det ihop sig till ett formligt “iskrig”, då konstisfabrikanterna försökte få myndigheterna att följa Tyskland och Danmarks exempel och helt förbjuda försäljningen av naturis. Ingen av kombattanterna gick segrande ur striden. Vinnare blev istället Electrolux, som på basis av Baltzar von Platens absorptionskylskåp, patenterat 1922, blev en av världens ledande kylskåpsfabrikanter. Hanteringen med is på Hufvudsta upphörde kring år 1935 då de mer moderna kylskåpen med kompressor tog vid. Bilden och filmen är från isupptagning på Ulvsundasjön 1912.

Iskällaren var fram till år 2011 i helt orört skick och har därefter genomgått en fullständig renovering. Iskällaren används idag som källarlokal.

Byggnadsår strax före sekelskiftet 1900. Huset tillkom att användas för jägare att samlas i efter jakt. Interiören med sin jugendmålning i taket består av ett enda stort rum med öppen spis. Huset används idag som mindre bostad.

Byggnadsår 1825. Detta är ytterligare ett hus från 1806 års karta med ursprung från familjen Horn. Wibom rustade byggnaden under 1825 då den även får sin för tiden typiska tandlist. Byggnaden betecknades därefter som ett stenhus i Längan och benämndes ursprungligen vara vedhus och visthusbod.

Under en period på 1920-talet kom huset att gå under benämningen Garaget, då det användes för Gårdens bilar samt som lider åt vagnar.

1988 genomfördes en omfattande upprustning samt ombyggnad av Garaget till att bli bostad. Huset hade en ensam takkupa i mitten, vilken gav access till det övre planet. Ytterligare takkupor tillkom och vagnsportarna öppnades för att ge plats till fönster i fasaden. Huset är idag bostad och har i stor utsträckning inretts med tidstypiska detaljer, som hämtats från de omfattande rivningarna av äldre hus i Stockholm. Huset fick därefter namnet Lidret.

Byggnadsår 1996. Bygglov erhölls för ett lusthus på den plats, där det under 1930-50 talen tidigare låg en berså. Det blev en fri kopiering av Ebba Brahes lusthus från 1636 på Bockhammar. En gammal rokokoportal sparad från rivning på Södermalm liksom fönsterbågar från rivning kring nuvarande platsen för Sergels torg utgjorde husets första inspirerande material.

Äldre byggteknik har använts och gammalt sparat material blandats med nytt. Det karnissvängda yttertaket är klätt med nytillverkade takspån medan golv och innertak är hämtade från 1801 års Trädgårdsmästareboställe, vilket låg i närheten av nuvarande platsen för ”Gamla Slottet” men som revs 1960.

Charmen med Lusthuset beror mycket på att äldre bevarat material tillvaratagits och kunnat återanvändas.

Byggnadsår 1754. Norra Flygeln, ett timmerhus i rokokons anda med brutet valmat tak, uppfördes av Anders Plomgren på den rivna 1600-talsflygelns plats. Huset har en stående ytterpanel under sin fasadputs och inreddes ursprungligen för att rymma tre familjer knutna till Gården. Vinden hade en kupa åt söder.

En period under 1850-talet bodde Johan Wiboms sonhustru Augusta Carolina här, inför att hennes änkesäte ”Augustadal” färdigställdes. Ett flertal anställda kom sedan att bebo flygeln fram till 1925. Flygeln fick då en tidstypisk inredning liknande den i Södra Flygeln. Spisar gav plats för kakelugnar, snickerier tillfördes, väggdekorationer målades och förstugan försågs med de kalkstensplattor den enligt brandförsäkringshandlingar en gång haft. En äldre grön barockkakelugn, som anses komma från Stenbocks gamla huvudbyggnad, finns bevarad. Den kakelugnen är återställd efter att ha varit vitmålad i en iver att på ett ekonomiskt sätt modernisera till de under en period mer attraktiva vita ugnarna.

Vindsvåningen har senare inretts med val av tidstypiskt material och kompletterats med ytterligare kupor. Flygeln vilar på imponerande och spännande källarvalv – med all säkerhet från den Stenbockska tiden.

Byggnadsår 2004. Hufvudsta Gård hade under senare delen av 1750-talet pampiga parkanläggningar, vilka tydligt finns avbildade på Gabriel Bodings karta över Hufwudsta från 1754. Ett fåtal träd finns faktiskt kvar än idag. I barockträdgården syns också ett orangeri.

Vid tillfället för det att bygglov erhölls för ett uthus framför Södra Flygeln återuppstod ett hus med benämning Orangeriet. Två par överblivna fönsterluckor samt två runda vindsfönster, allt härrörande från den nuvarande huvudbyggnaden, fick utgöra ett första material. Portar, golv samt innertak kommer från rivningshus med liknande ålder. Huset används idag som ett orangeri, där känsliga växter får övervintra.

Byggnadsår 1992. Sedan delar av den stora boken fallit ner över och krossat det, som tidigare varit Max Wibom seniors gröna båthus, blev ersättningen nu en rödmålad prefabricerad ”friggebod” från Valks lådfabrik.

Byggnadsår 1934. Den enkla byggnaden uppfördes för ändamålet att parkera och skydda fyra mindre Scania-Vabisbussar. Wibom hade redan på 1920-talet en ”service transport” mot staden för boende på Hufvudsta men startade under 1934 ett bussbolag som reguljärt trafikerade linjen Hufvudsta – Karlberg – Stockholm. En enkel resa kostade då 25 öre. Bussbolaget upphörde någon gång på sent 1940-tal men byggnaden finns kvar och har sedan dess används för olika mindre rörelser som kontor, lager och tillverkning. Byggnaden var kraftigt eftersatt fram till 2014. Sjögaraget var först tänkt att rivas och ge plats för återuppförande av en tidigare riven byggnad på Hufvudsta Gård – Konsulatet. 2014 beslöts dock att Sjögaraget skulle bli kvar. Efter en omfattande renovering har Sjögaraget återfått sitt ursprungliga utseende och byggnadsstil.

Bilder:
Sjögaraget före och efter renovering.
Bussbiljetter samt bussar som trafikerade linjen.

Byggnadsår 2005. Intill Bränneriet, utmed stranden vid Ulvsundasjön, uppfördes på 1940-talet en modern fabrikslänga. Till en början tillverkades där mindre hus, vilka fraktades med pråmar till beställare i Stockholmstrakten. Den nästa i raden av verksamheter var fabrikation av ljuddämpare till motorcyklar. Längan fick smeknamnet ”Ljuddämparen” och var välkänd bland Stockholms MC-förare. I mitten av 1970-talet kompletterades byggnaden med en större marinahall i vinkel upp från sjön. Vid kajen anlades brygganläggningar och verksamheten sålde plastbåtar från Ockelbo samt utombordsmotorer från Yamaha.
År 2000 ödelades båda byggnaderna i en våldsam brand. Nuvarande ”Sjölängan” uppfördes 2005 i samma stil som övriga byggnader på Gården och används idag som kontor. Ytterligare ett bygglov finns för en kompletterande byggnad, även den i samma stil.

Byggnadsår 1754. Södra Flygeln, som uppfördes av Anders Plomgren på den rivna 1600-talsflygelns plats, är ett timmerhus i rokoko med brutet valmat tak. Huset har stående – nu delvis framtagen – ytterpanel och omtalades i handlingarna rymma en förstuga, sal, kök och sex kamrar. Vinden hade en kupa åt söder.

Södra Flygeln är väl dokumenterad efter forskandet i de olika epokerna.

Mycket av originalsnickerier och plankgolv finns kvar från familjen Plomgren, så även kakelugnar i rokoko och barock, av vilka en anses komma från den Stenbockska huvudbyggnaden.

Under familjen Horns tid på 1770- och 80 talen fick flygeln gustavianska tapeter målade på väv samt vackra dörröverstycken och en bröstpanel i rumssviten mot söder. Exteriört skedde ingen förändring.

Johan Wibom hade efter köpet 1817 mest ägnat sig åt Gårdens ekonomibyggnader. På 1820-talet riktades intresset mot herrgårdens tre huvudhus och till bostad hade valts den av Plomgren och Horn så påkostade Södra Flygeln.

Wibom anpassade flygelns interiör till empiren enbart vad gällde väggmålningarna och lät den nya tidens mode täcka de då helt omoderna gustavianska dekorationerna. Dessa är dock i dag åter framtagna och rummen har återfått sin forna gustavianska stil. Av Karl-Johan-tidens väggmålningar har ändå två kunnat bevarats. 
Mycket kan sägas om, vad som bör prioriteras från olika epoker i ett hus, som sovit en längre ”törnrosasömn”. Målsättningen har varit att med stor försiktighet restaurera huset till ursprungligt skick och samtidigt bevara så mycket som möjligt från olika smakriktningar.  Förhoppningsvis skulle idag både Plomgren, Horn och Wibom kunna känna igen sig i Södra Flygeln.

Byggnadsår 1818. Huset ligger vackert och högt placerat på ett stenbelagt källarvalv. Källaren finns med redan på en äldre karta från 1808. Statbyggnaden är ett knuttimrat hus med putsad fasad. Huset benämndes som ”byggning för stat folck” och rymde förstuga och fyra rum och kök fördelade på två låga våningsplan. Ursprungligen fanns åtta eldstäder och byggnaden var då tänkt att rymma fyra familjer.

1974 skedde en exteriör upprustning och byggnaden återfick samtidigt sin tidigare klockstapel. Interiört installerades vatten och avlopp samt ett modernare system för uppvärmning. Rumsstruktur och takhöjder är intakta och huset är idag bostad för en familj.

Byggnadsår 1825. En charmfull byggnad med sin tidstypiska tandlist vid takfoten. Ändamålet för byggnaden var vedbod och iskällare. Vedboden med fasad och tak är ovan mark medan Iskällaren är helt belägen under mark och omgiven av fyra till sex meter tjocka stenmurar.

Vedboden rymde stenkol ”koks” för AGA-spisar och ugnar samt tjänade som en mindre mellanstation för att förse 45-50 kakelugnar och eldstäder med ved. Den större vedbacken var belägen vid platsen för nuvarande ”Huvudstabadet”.

Vedboden var fram till år 2011 i helt orört skick så när som på att taket under 1940-talet belagts med enkupigt rött lertegel.

Huset har genomgått en fullständig renovering och väntar på rätt fasadkulör. Vedboden används idag som kontor.